Ensamhet suger

Jag känner mig så ensam ibland.

Det är nog mitt eget fel för jag är så dålig på att ringa eller kontakta folk.

 Det känns liksom som om jag tränger mig på eller något och då får det vara. Jag har en svacka just nu och då känns det extra ensamt.

När jag var (mycket) yngre då kunde man bara gå över till någon kompis och "hänga" utan något speciell anledning, nu när man är vuxen så måste det vara så stort för att träffas, det ska bjudas, planeras, fixas och en massa.

Visst det är också jättekul men jag saknar det där spontana, bara sitta i köket och snacka bort en stund... Eller att någon hörde av sig när man behöver det som mest.

Jag drömmer om att bo i kollektiv (sånt med egna lägenheter eller hus och gemensamma ytor). Där man är mycket tillsammans och gör vardagliga saker ihop. Lite som en stor familj med vänner som finns där om man känner sig ensam och som man kan hjälpa om de vill ha hjälp med något och som man kan få hjälp av om man själv behöver.

Någon gång så ska jag bo så!

Kommentera här: