Fuck varmt!
Sysslofördelning hemma hos oss. Jag tvättar och viker nästan all tvätt, det är mitt jobb. G lagar maten och handlar oftast (för han tycker det blir billigare när inte jag är med som vill ha en massa andra saker än det som står på listan när vi väl är i affären), jag skriver matlista och inköpslista (som G ofta skriver om i en annan ordning så han hittar det han ska ha fortare). Städar gör vi alla tillsammans. G ansvarar för allt som har med bilen och göra, jag ansvarar för vad barnen behöver i klädväg och sånt. Jag monterar möbler från Ikea (för att det är så förbaskat kul, kan man inte ha det som jobb?), G spacklar och målar (fast det gör jag med men blir så ivrig så jag slarvar och då får han rätta till).G kör till fotbollsträningar, jag ser till att barnen är klara och har med allt innan de åker eller upptäcker allt de glömt när de åkt. Vi delar nog ganska lika egentligen.
Tvätta bilen vs tvätt...
På film ser jag ibland folk som blir överraskade, med en fest, resa eller andra spännande saker. Jag undrar hur det är,på riktigt? Blir man glad eller blir det bara jobbigt att bli så där totalt överraskad? Jag har aldrig blivit överraskad någon gång, ja, jo jag har fått frulle på sängen när jag fyllt år och sånt, men inte en sån där överraskning som kommer från en klar himmel, utan någon som helst förvarning eller aning. Jag skulle nog börja gråta... fast jag vet inte hur jag skulle känna, glädje eller bara oh shit!
Surprise eller?!
Jag kan inte laga mat. Eller jag kan, men det är så otroligt uppstressande, så jag bli galen av matlagning. Jag önskar att jag kunde vara som Leila Lindhom och stå där i köket med ett blommigt förkläde, med ett leende på läpparna medan hon knådar en deg eller kryddar en långtidskokande gryta. Men istället svär jag och ryter, får fläckar på mina kläder som jag alltid upptäcker när jag redan gått hemifrån, bränner vid eller saltar för mycket medan jag har minst två ungar som vill ha min uppmärksamhet. Blä! Nej, då är det bättre, för allas trevnad, att G står för matlagningen här hemma.
Monstermorsa i köket.
Jaha hur ska jag gå ner i vikt nu då? Vilken metod ska jag hoppa på? Jag måste hitta något sätt som jag kan fortsätta med lääänge. Jag vet att jag har en förmåga att vara jättetaggad och hoppa på både någon spännande diet och hård träning, i ett par dagar, sen tröttnar jag och börjar fuska. Men NEJ, denna gången ska jag TRÄNA ordentligt och äta vanligt fast välja nyttigare alternativ och mindre mängd och ofta. Det borde funka. Jag måste ju helst gå ner så snabbt jag kan för att sen vara viktstabil i ett par månader innan jag kan få min efterlängtade operation. Men jag skulle nog behöva vara amerikansk filmstjärna så jag kunde hyra in en bra kock och en PT som kom hem till mej och körde hårdträning ett par timmar om dagen!
Funderingar om bantni...
Power walk eller gå s...
Trädgård
I dag har jag varit uppe på Karolinska Universitets sjukhuset i Solna och hälsat på farbror doktor på Rekonstruktiv Plastikkirurgiavdelningen. Han var en mycket trevlig och sympatisk kirurg i sina bästa år. Han mätte mitt maghäng med en liten specialmojäng av linjaltyp. Vi pratade lite om BMI och andra spännande saker. Efter lite om och men beslutar han att som han sa vi var så trevliga och att jag har det jobbigt med magen så vill han fixa min mage, OM jag lovar att gå ner till 72 kg och är "viktstabil" ca 6 månader!!!!! Jippi! Nu finns det en liten risk att det blir en del viktminskningsblogginlägg framöver men det får ni stå ut med. JAG ÄR SÅ TAGGAD!!
(Fast en sån här mage kommer jag nog inte få)Bukplastik
Åldersskillnad
Hjälpas åt
Sätt tjurarna fria de...
Tjurfäktning
Kroppsingrepp
Häxor, troll, spöken ...
