Mot oändligheten och vidare!

Hej bloggen.

 

Det var ett tag sen, en första advent, en andra, en massa dagar som blir till veckor och vips har en månad rullat förbi.

Jag sitter där jag sitter och ser allt bara flyga förbi, oförmögen att gripa tag i tiden.

 

Jag är fortfarande sjukskriven för utmattnings syndrom.

Tröttheten ligger som ett tjockt lager vadd runt huvudet men har blivit bättre och jag har inte samma sovbehov längre, istället så ligger jag sömnlös om nätterna. Dagarna blir rätt luddiga på grund av det ,tyvärr, men vissa dagar går hjärnan på högvarv och då känns det så trångt här inne så det ända som stillar är att rensa, ändra och möblera om,

knäppt va!?

 

Så  när G kommer hem från jobbet har huset varit upp och ner och han får hjälpa till att lyfta det jag inte orkat lyfta och skruva fast det jag skruvat loss, stackarn.

Men det blir väldigt fint i slutändan.

Jag har dessutom det klassiska utmattningssymptomet glömska och en viss del vimsighet, påbörjar saker sen glömmer jag bort det tex om jag inte står precis bredvid kaffemaskinen (japp, jag har börjat dricka kaffe, vid 40 års ålder, men bara sånt kapselkaffe som man gör i en sån där Nescafés Dolce gusto maskin) så gör jag översvämning, haha.

Jag är fruktansvärt stresskännslig också, minsta lilla press så känns det som om huvudet ska explodera och det är riktigt jobbigt för både mig och alla runt omkring.

 

Jag behöver nog komma ut lite mer men ekonomin är obefintlig när man är sjukskriven så det blir mest att jag är hemma hela dagarna men när jag funderar på att tvinga mig att ta upp träningen igen, tror det skulle vara en bra sak att göra men inte som ett tvång utan mer som egentid eller så. Äh vi får se hur det blir.

 

Tvättmaskinen har dessutom gått sönder ( vad är det mad oss och tvättmaskiner, det är sanslöst vad vi sliter ut dom??) så vi måste trolla med knäna och få ihop till en ny för jag fixar inte en ny period med reparatörer som springer här stup i kvarten, självrisksummor till försäkringsbolag och att vänta i veckor på att de ska få igång den igen. Jag måste ha en maskin nu, inte om två veckor..

 

Igår var iallafall hela huset fullt med folk, så mysigt tycker jag. Det var vi, ungarna med kompisar, en jobbarkompis till G, Jac,  J , V och lilla T. Jag hade dessutom bakat adventsfika som jag bjöd på, en riktigt myssöndag blev det.

Peter var här också och tatuerade och jag fick lite mer grenar och skuggor på kråkarmen, den blir bara bättre och bättre för varje gång. Tyvärr blir jag så otroligt trött av att umgås med folk så när alla gick hem igår så har jag sovit som en gris men det blir säkert bättre det med så småningom hoppas jag.

 

I februari kommer han tillbaka och fortsätter, då blir det fler fåglar tror jag sen är den nog klar. Men jag kommer nog hitta på någon mer tatuering då så jag är definitivt inte klar :-)

 

Bilder från mitt instagramkonto där jag är mycket mer aktiv än här på bloggen, följ mig gärna, jag heter annaviktoriaevelin där.