0 Läs mer >>
Hej igen!
 
Är det någon här? 
 
Livet rullar på i stilla takt och jag är mest hemma, vi väntar på en plats på förskolan till minsta trollet men tiden verkar stå still på den fronten.
 
Våren borde väl kanske vara här nu så här på tröskeln till April men jag är ärligt talat inte ute särskilt mycket så jag vet faktiskt inte.
 
Jag har satt både tomat  och paprika i fönstret och det växer fast kanske inte så det knakar men i alla fall.
 
Jag fantiserar om ett växthus och den drömmen känns inte alldeles omöjlig och det gör mig glad.
 
Jag har en hemlighet som också gör mig glad, vi ska om allt går bra köpa något stort. Jag hoppas av hela mitt hjärta att inget händer på vägen nu bara så det inte blir av men det är nästan ingen väg kvar och inom två veckor vet vi.
 
En alldeles egen Dröm!
 
Så just nu spenderar jag dagarna till att planera, fixa och dona inför livet i Drömmen, och det gör mig glad och får mig att känna hopp igen och det är bra!
 
Vi har haft födelsedag för dottern som fyllde 17år, fotbollssäsongen har börjat och så har det hållits dop också, mellansonen har döpt sig nu vid fjorton år inför sin konfirmation den här våren men först ska han resa till Berlin med konfirmationsgruppen.
 
G har fixat en del hemma också, jag har förstås tänkt ut idéerna och hejat på och målat en del men har inte riktigt orken så han har gjort det mesta av jobbet♥ 
 
så det var Mars det, nu hälsar vi April välkommen!
 
 
 
 
 
 

Sista dagen i mars

0 Läs mer >>
Tomt i både kropp och själ.
 
Är ff sjukskriven pga utmattningssyndrom och det har inte blivit bättre snarare tvärt om,  jag är liksom helt handlingsförlamad vissa dagar och det är hemskt.
 
Har inget att direkt se fram emot, dagarna bara kommer och går, flyter in i varandra som om tiden både står still och rusar på alldeles för fort på samma gång.
 
Var ute en stund igår med yngste trollet, sen var jag slut i både huvud och själ, så jävla tråkigt.
 
Jag är levande död och vet inte riktigt hur man tar sig ur sånt här, läkaren säger att det bara är att vänta..
 
Det är ju ingen som hör av sig heller, jo någon jobbarkompis smsar när det börjar närma  sig förnyelse av sjukskrivningen med frågor om jag kommer tillbaka nu?
Ingen annan, så man är inte bara borta i skallen utan borta från världen oxå känns det som, men det blir kanske bättre nångång hoppas jag.
 
Kram på er som fortfarande tittar in här då  och då!
 
 

Här ekar det fortfara...