Kursdag 2
Dagen började riktigt bra med frukost i lugn och ro sen skjutsade G mig till kursen. Jag var så laddad!
Sen spårade allt ur.
Kursledaren fortsatte med allt det fantastiska men plötsligt förlorade alla ord sin glöd, form, sitt strålande.
När hon sa att vi har skapat vår ursprungsplan redan innan vi föddes och att det är den vi följer och att den inte går att ändra. Ångesten växte sig massiv, bröstkorgen exploderade på insidan...
Då kom tårarna och jag som inte kan gråta bland folk lämnade rummet och tänkte fly hem men stannade kvar och satt sen och rabblade alfabetet både framlänges och baklänges och kors och tvärs för att inte fortsätta låta mig vara svag och gråta. Jag är inte en sån som vill gråta offentligt och att folk ska se på mig med de ögonen. Hur kunde jag vara så dum som ger mig in på sånt här och tro att man ska få några riktiga svar?!..
Att inte kunna ändra sin väg.
Det, i mina öron, betyder att vi inte kan göra något åt vårt liv vi lever för att det är ju redan förutbestämt.
Jaha, då kastar jag in handuken nu.
Jag vill inte vara så här, vill inte bara sitta här,rädd för allt, och acceptera det.
Jag vill ha verktyg att förändra, må bättre och bli stark...
Jag vill förändras och jag vill ha svar!
Nä, bu för new age!
Nu skiter jag i det här och tänker gå till en riktig psykolog istället, när jag hittar en!
(Jag kunde ha använt dessa pengar på en vacker tatuering istället och den hade gett mig otroligt mycket mer.)
skriven
Det är KLART man kan ändra saker och ting, det är jsg heeeelt övertygad om, bara man har viljan och stöd från sin familjen så går det :-) Hejja Viktoria, följ din dröm!