Jag lever

Har inte orkat med mig själv eller bloggen i ett par dagar men nu ska livet återgå till det vanliga igen.

Imorgon ska alla till skolan, dagis och jobb och bilen till verstaden igen.

Är lite nervös för att lämna på dagis igen efter småkillarna varit borta så länge, kommer det bli skrik och panik imorgon?

Igår var jag och G på middag hos våra vänner och det var så skönt att komma bort från barnen ett par timmar och bara vara människa istället för mamma. Tack Nettan!♥
De större barnen här hemma fick passa de mindre och vi var bara några hus bort så det fungerade jättebra.

Vi skulle ha haft kalas idag för Mille men vi ställde in (igen) men jag, min nöt, gömde meddela min mamma så hon kom hit iallafall, som tur var så ringde hon innan så vi han röjja bort snorpapper, dammtussar stora som tumbleweeds och en veckas smulor under bordet.
Kändes bra att klara av städningen under tidspress för både jag och G har en tendens att fastna i någon låda eller ställe sittandes och sorterades och inte hinna med så mycket mer...

Efter mormor varit här med både lunch och fika så hade vi hela eftermiddagen kvar så vi tog småkillarna och fick för oss att återuppleva gamla minnen och for över till Farsta och promenerade runt husen där vi bodde för åtta år sen.
Vi gick ner i en gammal lekpark som vi var i ibland och William och Molly var ofta med sin dagmamma, men som på den tiden var väldigt förfallen, som hette Klyftan.
Men oj, där var det fullt med barn och föräldrar och nya fina och roliga gungor, klätterställningar med mera. Jag blev så glad för parkens skull, en sån stor skillnad än mot när vi bodde där och på helgerna var det bara vi som gick dit och trändade hund om det inte satt något otäckt fyllo på någon bänk där nere.
Efter rundvandringen gick vi upp till Gs mamma och hon bjöd på fika och Mille fick sina födelsedagspresenter, även Lowe fick paket. Gs bror hade varit i Skottland och vi pratade kiltar och Haggis en stund. Tiden rusar alltid iväg när vi är där så det blev bråttom hem och middagmakeri. Mille somnade på vägen hem men hann inte sova särskillt länge men likt förbannat håller han sig vaken fortfarande och klockan är nu halv elva! Han (och jag) kommer vara trötta imorgon!




Kommentera här: