Kladdig, klistrig oro
Jag oroar mig för Mille för att han är ledsen vid lämningarna på dagis och att jag inte hinner läsa och leka så mycket med honom.
Jag oroar mig för Lowe och hans dåliga tal och att barn och personal på dagis inte riktigt förstår vad han säger och att jag inte hinner med att hitta på saker med honom, bara han och jag.
Jag oroar mig för Teddy och hans humör och att han inte lyssnar på varken mig, G eller sin fröken ibland, orolig för att jag inte är tillräcklig för att stötta honom både med skolan och fotbollen och orolig för att han spenderar alldeles för mycket tid framför datorn.
Jag är orolig för Molly för att jag inte alltid kan hjälpa henne med läxor, att hon får ta ett stort ansvar för sig själv och att jag inte kan hitta något sätt att hjälpa henne att gå ner i vikt.
Jag oroar mig för William och hans framtid och vad han ska göra sen, jag oroar mig även för att han spenderar på tok för mycket tid hemma framför datorn istället för att vara ute och skaffa kompisar.
Ibland äter oron upp mig och jag vill bara köra in huvudet i väggen och det kan ibland göra mig både arg och elak och skällig fast jag egentligen bara vill att mina ungar ska vara glada, nöjda och må toppen, vilket de verkar göra ändå? Jävla smetiga dumma oro som gnager i magen!!
