Jävla ångest
Jag vill inte känna så här men jag går runt med halvpanik hela tiden.
Jag försöker låta bli men det går inte så bra, alls.
Jag är så jäkla orolig över var jag ska jobba nu när jag går in i tjänst igen.
Jag blir mer och mer livrädd över alla tänkbarheter och min fantasi skenar iväg och ser skräcksenarior som tex jobba inom äldreomsorgen eller värre typ parkarbetare...?!
Jag är anställd i kommunen som barnskötare men vet inte alls vad jag har för rättigheter när det gäller en sån här tillfällig placering.
Jag kan knappt göra något för min hjärna går på högvarv och kan inte tänka på något annat, det känns som att jag sitter och väntar på dödsstraff eller något just nu...
Varför ringer han inte och gör slut på lidandet? Han sa ju att han skulle höra av sig om detta snart och det var i måndags. Jag har ju suttit som på nålar hela veckan och vill gärna veta innan helgen så jag kanske kan få ro men jag vill inte ringa och tjata heller för då kanske han bara kastar ut mig på något hemskt skitjobb istället för att leta efter något som kan passa, eller?!
(Dessutom behöver dagis få reda på mina arbetstider två veckor innan och det är det nu.)
Hjälp, jag får panik!