Mot oändligheten och vidare!

Dag 01 – Om mig
Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 26 – Mina rädslor

 

Jag är mest av allt rädd för min egen ångest och panik, sen är jag inte särskilt förtjust i insekter som kryper på mig eller i närheten av mig heller.

 

Mörker skrämmer mig inte om jag inte är helt ensam fast då är det nog jag som skrämmer upp mig själv egentligen.

 

Jag har varit ganska rädd för att somna helt själv när G är bortrest men det har gått över tror jag, kanske för att trollen sover hos mig då istället och att vi alltid är så många hemma i huset nu för tiden.

Att somna-själv-rädslan tror jag beror på att när jag och äldsta sonen flyttade ihop med G för hundra år sen.

 

Vi bodde i Farsta i ett halvskabbigt hus.

Det sprang en del konstiga människor där, och så en kväll när G var iväg och repade och jag och W var ensamma (han var ungefär tre år och hade inte gått och laggt sig än den kvällen) så plingade det på dörren jag öppnade utan att tänka mig för och där stod en narkoman som fått för sig att mitt hem inte var mitt utan tillhörde någon av hans knarkarvänner.

 

Han började tjafsa och jag blev livrädd, jag försökte stänga dörren men han höll fast den, sen sa han att han hade en pistol och att jag skulle hämta den han sökte annars jävlar, jag var så rädd, jag sa att min granne kanske visste var vännen var (jag visste att de hade hund som skällde en del, visseligen en jättesnäll vit stor fluffig sak men iallafall) så jag tog två snabba steg förbi mannen och bankade hårt på deras dörr.

Som tur var öppnade mannen i lägenheten och jag förklarade och han såg att det var något knas och sa till mig att gå in i min lägenhet igen och stänga om oss.

 

Sen satt jag med W i famnen och skakade tills G kom hem.

Efteråt pratade G med grannen och han berättade att han fick iväg missbrukaren tillslut och att det var lugnt att jag passade över till honom när jag hade W och allt.

 

Efter den händelsen kunde jag inte somna när G inte var hemma och så har det varit i många år men nu är det bättre.

 

Jag är glad att vi inte bor kvar där nu för tiden, fast vi hade en del väldigt trevliga grannar också!