Om godhet och tiggeri
Jag försöker vara en snäll och hjälpsam människa som hjälper andra när de behöver hjälp och hoppas på att andra hjälper oss om vi någon gång skulle behöva det.
Jag har bland annat handlat mat åt behövande via Saris änglar och hjälpt vänner med mat och pengar vid tillfällen de behövt det. Och jag gör det gärna om och när vi har överflöd med mat eller pengar kvar som ändå bara skulle gå åt till saker vi inte behöver.
Jag skänker även pengar till olika organisationer varje månad, (just nu är det Greenpease som egentligen inte hjälper människor men gör ett megaarbete för vår jord som vi behöver för att kunna existera ihuvud taget.).
Att hjälpa gör man ju för att någon behöver det men också för att det känns bra i sitt eget hjärta också.
Att man gjort något bra.
Fast jag ger inte pengar till tiggare, jag har väldigt svårt att ens titta på dem där de sitter.
Jag tycker det är otäckt och vet inte hur och vad jag ska ta mig till?
Man hör så mycket olika om just tiggeri så jag känner mig faktiskt förvirrad, är de verkligen personer i nöd eller kan en människa sätta sig och tigga för att sen gå hem till sig med "gratispengarna" på fickan glad i hågen?
Kan verkligen någon tycka det är okej och "lätta pengar" eller är man verkligen på botten när man tigger?
I mitt hjärta så tror jag inte att någon skulle tigga om de inte var på absoluta botten men jag vet inte hur jag ska bete mig iallafall.
Jag tror faktiskt att jag skulle vilja att tiggeri skulle förbjudas..
Vad tycker ni?