Vett och ettikett, traditioner och konfirmation

Den här helgen har varit minst sagt intensiv (och veckan som kommer lär vara lika intensiv tyvärr), lite för intensiv för mitt mående faktiskt.
 
Jag vet att saker inte är viktiga egentligen men blir så innerligt ledsen när det inte blir som de borde vara som tex mellanbarnets konfirmation idag.
 
Jag kände redan igår att paniken ligger precis under huden och lurar hela tiden och att jag inte skulle klara av att sitta i en full kyrka så jag var inte med på själva gudstjänsten i kyrkan. Jag var hemma och fixade det sista till mottagningen efteråt i stället.
 
Men allt började egentligen tidigare i veckan när vi upptäckte att det var denna helg han skulle konfirmera sig, jag hade helt tappat bort det som så mycket annat som försvinner spårlöst i mitt huvud.
 
Vi hade ju helt missat att skickat ut tjusiga inbjudningar eller planera och fixa i god tid och jag, som verkligen vill ge barnen sånt som de kan minnas, traditionellt utfört, på "rätt" sätt så som det "ska" gå till eller hur man nu kan kalla det, misslyckades totalt känns det som.
 
Nu blev det inte riktigt "rätt" och det gör ont.
 
Vi försökte få ihop familjen och bjöd in men det var inte så många som kunde och det var ännu färre än vad vi trodde som skulle komma som faktiskt kom.
 
Men jaja, sonen är nöjd, säger han i alla fall, och det är väl det som är viktigast trots allt.
 
Smörgåstårtorna jag faktiskt fick ihop alldeles själv (första gången jag gör smörgåstårta faktiskt) och marängtårtan (också nått nytt recept jag aldrig gjort förut)  jag bakade igår var väldigt goda i alla fall..
Gs bild:

Mina bilder:
Specialsmörgåsar till kräsna småtroll :)

Och på torsdag åker jag och minsta trollet till landet och glömmer det här och bara har det lugnt och mysigt tillsammans, bara han och jag!♥
 
 

Kommentera här: